Bad dog...baaad dog!!!

Läste på en annan blogg om en liten vovve som fick örat tuggat av en annan oförskämd vovve, efter en hälsning?! Och självfallet så var det en liten förvirrad själ som ägde kraftpaketet sk. kamphund & hunden verkade inte veta hur man säger hejdå utan att placera tänderna i "polarn", även om Cian så bra sa att alla hundar är kamphundar trots att det var hennes som for illa!

Det här med kamphundar...eller snarare puckot i kopplet, är något jag funderat på. Det sägs ofta i media att de "kriminella" (och pubisbarnen) ofta skaffar sig ett vapen i form av en hund?! Samtidigt kan man tänka lite...damn vilka töntar egentligen, hur klena är de? Är det inte bättre att satsa pengarna på en kurs självförsvar istället? För man kan ju inte avliva en kurs & de kunskaper man fått där?!

Och hur går det till när de väljer valp? "Har du en grym jävel?" "En ful best?" Vilka kriterier går man efter då man väljer valp, om man ska ha balla allan protector?! Normala fall så försöker man kolla att de är friska, sunda och verkar ha ett bra psyke och självfallet söt som socker och vilken man får bäst kontakt med. Men hur funkar det om man ska ha en badass MF?! Ska det vara den skabbigaste valpen, den mest osociala fulaste fan som går att hitta? Eftersom man kan väl inte ha allt för stor kärlek om man ska uppfostra ett monster eller ha den som vapen?

För om man uppfostrar den till att hugga & vara osocial, så är väl risken rätt stor att man antingen blir av med hunden, den blir avlivad eller den möter sin överman?! Och säg att man flyttat hemifrån med sin best, råkar torska dit och får sitta av sin tid...vem blir hundvakt då? Vem vill vara hundvakt??? Något annat nervvrak ska spatsera med hunden och försöka ha koll på den? Eller man bor hemma och mamsen ser till att avliva hunden eftersom den börjar flippa och tugga på fler ben än de man köper av svin eller nötkreatur?

Hmm...är det verkligen inte bättre att ta en kurs i självförsvar om man nu känner att man kanske har lite farliga snubbar runt hörnet? Kanske skaffar sig en skottsäker väst? Knockspray? Jag menar...är någon ute efter att fimpa en och man har en hund som försvar...det är lika lätt att knäppa hunden först och sen då? Sen står lilla pissenisse där all alone igen, precis lika försvarslös som innan?!

Är det ballt att ha en hund som anfaller andras hundar? Tänk om den anfaller en släkting då? En unge? Är det lika ballt? Eller den flippar och vänder sig mot handen som föder den? Är det lika ballt??? Och hur coolt är det med alla kids vars hund rastar dem? De dras efter sina hundar??? Hur coolt är det på en skala?!

Nä, det är lite sånt där som får en att undra ibland...och nu tänker jag inte bara på pitbulls & staffar. Tänker på gubben som har två dvärgcollies oxå, de släpar han på hans promenader, de skäller på ALLT som de passerar. Hur coolt är det? Och de två hundarna skulle säkert bita en rätt av om man kom för nära!

Det är ungefär lika coolt som att ha en obstinat unge i trotsåldern som illvrålar och man typ måste släpa på om man ens ska komma hem. Sånt känns mer pinsamt än ballt.

En ouppfostrad hund är inte coolt alls, en hund som man sabbat skallen på är inte coolt...det är bara pinsamt. Det bevisar ju bara vilken osäker tönt som håller i kopplet och skulle man ropa BU så pissar de ner sig & tappar kopplet! Fjant vart är du? -Här mamma, häääär!!!

senilrycket...

Har suttit & fnissat igenkännande på olika bloggar med husdjur included...och jorå jag var oxå en sucker för att mata vovven med gobitar. Vem kan låta bli?!

Och det bästa av allt var väl innan man vande sig att hunden farit till himlen & man "råkade" tappa någon skiva ost på golvet bara för min lilla kossa älskade det...eller när mamsen va på besök & man kasta fikabröd på golvet. Mamsen höjde ett ögonbryn & frågade om jag var helt sjuk i huvudet...vad höll jag på med egentligen...varför kasta jag bullbitar på golvet???

Ööööh...för att hunden...hoppsan...ja, just det hon är ju död ju?! Sen satt man som ett byfåne och klia sig i skallen...jahaja då ere väl bara att städa upp det då ehe!

Samma sak när jag passat syrrans hund, så droppar man gobitar efter sig...så där diskret liksom bara för man ändå vet att den håriga damsugaren sitter hack i häl på en, så varför inte glädja det lilla stycket!

Nu har det gått ett år sedan jycken drog till himlen...man har väl precis kommit till det stadiet att man saknar en hårig buddy igen. Suttit och scannat nätet på valpar...drömt mig bort om en luddig liten kärlek & precis kvicknat till då man har insett att parera vagn & hund inte är så idylliskt egentligen...det här med rumsrenhets träning & bebbe rimmar väldans illa.

Men självfallet fick man en genialisk idé...tvinga morsan att skaffa en söt vovve?! Hmm...mnja så kan man ju passa den då & då...eller helvetia då får man ju en morsa på köpet i hasorna...neeee INTE bra tanke alls! Ska klura vidare på hava hund eller icke...det får bli i framtiden kanske, då man är gråhårig & ändå inte har ett liv förutom att mata småfåglar och snacka med blommor *S*...mnja...låter väl bäst så för tillfället!

Till minne av Min kära lilla diva...saknar ditt feta ass i min soffa

Doggyworld...

Fyfan vad scary med den galna hunden i malmö & stackars grabb som köpt den...man kan ju undra vad den förre ägaren gjort med monstret. För det är ju där problemet ligger, puckot i andra ändan av kopplet och vad triggade hunden egentligen eftersom nya ägaren lekte med den?!

Och vilken uthållighet hunden hade...sprayad & skogtokig, sånna hundar skrämmer mig. Rasen i sig skrämmer mig inte, för de jag hittils stött på har vart normala men trenden att fucka upp hundar är skrämmande och sen om det är en pudel eller en pit är skitsamma. Absolut mer skrämmande är att folk även trycker stereoider i hundar...rasta hundfan i ett sandtag istället, så ska du få se på muskler & du vet att det är naturlish...inget shitt extra än möjligen en tvätt!

Alla djur är farliga om man tar fram aggresiviteten i dem, även en aggresiv människa är farlig *L*...adda lite galenskap and voilá du är lika död då!

Läste någonstans att även en terrier klassas som kamphund...ja, låt mig garva en liten stund och tänka tillbaka på min jack russel terrier. Jo då hon var ett monster *S*...käkade skor & räkningar, lite vaktig & skällig, älskade att vara i focus och sitta i knät...men kamphunds klassad?! Klamra sig fast i armen & tugga vidare, spontananfalla??? Nä...det köper jag inte men jag har ju inte låtit henne käka träd & jaga marsin å andra sidan *S*...dock dragkampat med leksaker...som iofs inte ska va så lämpligt, men å andra sidan skulle hon anfalla så är det en klackspark och in i väggen!

Men jag tycker att det borde finnas något så kallat "körkort" för hund, men å andra sidan kan det vara tandlöst det med...för vem vet vad ägaren gör senare?! Själv har jag råkat på en skogstokig schäfer som skulle ha ihjäl mig...den attackerade spontant, försökte få tag i min strupe men snabb va jag att slänga mig i backen...vägrade att släppa mig trots att ägaren kalla på hundfan, den tuggade på min rygg & ja, den skapade hundskräck i flera år...men sen skaffa jag egna hundar & poff så var det borta. Undrar hur det hade slutat om det var en pit, staffe eller någon annan av de klassade kamphundarna?

Syrran kollade på en pitblandning i "tredje" hand så att säga...men vi såg rätt snabbt att den inte hade alla hästar hemma & vi kände till en viss del från första ägarens misskötsel, den nuvarande hade oxå märkt av några saker trots att den nu mer hade ett stabilt hem. Och en känsla säger mig att jag skådade ytterligare en som kommer få avslutas med ett skott i pannan. Så enormt konstig hund...sällan skådat en som vägrar möta ens blick, men lyder komandon fast stirrar i backen?!

Och det som absolut avgjorde var att den var osäker med kids...rest ragg vid ngt tillfälle & det är sista varningen innan en hund klipper. Hundar som inte gillar barn....no way, vem vill ha på sitt samvete att den en vacker dag gör utfall?!