Tankar i hatten...

Var en sväng förbi hos Nora & läste lite i hennes blog. Dilemmat med förälskelse & det här att berätta saker ur sitt förflutna, i hennes fall inte precis det lättaste ämnet att ta upp om man nyss mött kärleken och svävar tyngdlös!

(har även svurit över bloggen som har damp idag, så man har blivit av med ngr inlägg som man INTE orkar skriva om...mighty irriterande när sådant händer & får väl se om det funkar bättre nu då..)

Satt och funderade lite på den karamellen...när berättar man vad i en relation? Och varför får man impulser att väda ut & in på sitt innre när det just är kärlek på tapeten? Och hur läskigt är det inte att låta någon kliva in i ens livs historia...det är ju lite naken känsla att lämna ut sig helt & fullt, damma av små lik i garderoben. Och det förtroende man ger till en annan person som sedan rent av om man har otur, kan vändas mot en om det blir ett smutsigt slut på relationen...

Men det är väl så att man vill låta kärleken veta allt, kunna förstå vem man är i grund och botten, hur man blev den man blev eller något åt det hållet. Dom där sakerna som kanske man inte delar med alla sina vänner, små hemlisar som existerar under köttet och blodet?!

Och när vädrar man liken då? Hmm...personligen så tror jag att det kommer allt eftersom man lär känna varandra, eller när man känner för att bjuda in någon i ens "hemliga område" den där minerade zonen som alltid innebär en risk för att utlösa en mina eller att saker inte blir som man har tänkt sig, en ny bild...kanske inte så smickrande alltid...beror väl på vad som gömmer sig i garderoben så klart. Eller så kanske man får en klarare bild, saker hamnar på rätt plats & plötsligt...så var det inte så farligt?!

*S* Ja, jag bjuder på mycket...men inte på allt. Som Ankie sa en gång (inte ordagrant direkt) att det kändes som man smyggluttar eftersom jag är rätt öppen. Vissa gånger sitter jag & överväger att berätta mer, men samtidigt så naah...det blir för personligt & man vet inte vilka som läser vad och att många av mina vänner & bekanta läser här...så allt kan jag inte säga, det blir mentala bloggar istället :P nytt materia åt garderoben kanske?!

Men för att återgå till saken...visst känner man sig lite utvald när folk berättar sina hemlisar, eller vad man ska säga...kanske känsliga ämnen som man inte kan yppa för alla, eller ens vill yppa men de dyker upp i samtal.

Och det här med att välta ut sin livs historia på bordet, plocka med bitarna & lägga ut den som ett mönster...är inte nödvändigt alltid, för vissa saker hör till just historian. Och som tjejer är...så ska det ju ändå vägas i guldskålar, det ska analyseras till beståndsdelar och helst malas om 478 varv och minsta min kan tolkas i så många varianter att man kan få ont i huvudet för mindre!

*S*...tänker på alla mina vänner & kärleks storys som hackats i bitar...tårdrypta samtal, vinkvällar...ja allt det där bekanta "Jag sa så...sen sa han si...å vad betyder det?! Och när jag sa si så sa han SÅÅÅ?!" följt av ett VAD VIIIIILL HAAAAN?!

Jag kanske är mer "manlig" i mitt tänkande...det löser sig, överanalysera inte...allt tar sin tid...
Men det klart man har haft sina studer, då man funderat över vad man sagt...och hur det blev bemött...aaah var det inte en skumm min det där? Men samtidigt ryckt på axlarna och tänkt shitysame överanalysera inte inbillade probs, för då skapar man genast ett gäng nya probs & ja...är inte det onödigt så säg!

Sen lider jag ju av diaboliska komentarer, bara för att testa lite gränser...se vad som händer, bara på kul...kan ju inte låta bli!
Och det är minst lika roligt att se vad folk målar upp för bilder av vinklad information som man "bjuder på"...se hur kritiska tänkandet fungerar hos folk eller om allt bara sväljs med hull & hår! Om det sedan är en kille eller tjej...det är skitsamma...det är reaktionen som är intressant...nu menar jag alltså inte just relationer utan lite hipp som happ utvalda!

Och ska vi ta killar...så finns det magiska ord som kan få ögonen att ploppa ut på dem i ren skräck medans man flinar i sitt innre, så bankar deras hjärtan i panik.
Berömdast på listan brukar vara förhållande eller barn...fast det gäller ju inte alla grabbs förstås *S*

Och tar vi tjejer...så börjar det oftast med panik & självanalys...kan ibland övergå till skitsnack, helst bakom ryggen stuff. För tjejer toppar det att svara tvekande & utdraget om typ småsaker, men även där...inte alla, men man kan räkna med 4 snabba följdfrågor som börjar med Vaddå sekunden efter!

Från det ena till det tredje, nu ska jag sova...och får väl se om jag skriver om mina inlägg som försvann...tomorgen eller nått