När sockerbehovet slog slint...

Ibland kan man ju ta sig vatten över huvudet, speciellt när man blir fruktansvärt sugen på chokladbiskvier och klockan är tio på kvällen...

Så vad gör man?! Lilla spinkelinken börjar febrilt raffsa i skafferier och kylskåp, slammra fram bunkar & mått (ungefär här kan alla sura rultor börja slå volter av glädje...hata smalisars riksförbund har ytterligare ett objekt att blänga ned...chokladhaveristen är här)

Mnja...jag drog fram mitt lilla recept och började lalla runt med vispar, bunkar & skålar...här ska det tillverkas fetta-på-dig bakverk (ja, det var min plan...) min vapendragare stora sonen började slicka sig krig läpparna och nyfiket assisterade han mig i mitt slammrande!

So far so good...det delades ägg i små koppar, det fluffades & det revs...det klickades ut på smörpapper och slängdes in i ugnen! Sen kom vi till klicka på smörkrämen på biskvierna...ungefär då insåg jag att något var galet, vaddå kräm?!

Den där sörjan...asså...hm, vänta här nu?! Ja, jag hade ju liksom lite bråttom med mina 47 bunkar och skålar, vaddå svalna av emellan å sånt shitt...mamma ville ha socker & choklad PRONTO!!! Och vad händer sen då?!

Jo, lille herrn vaknade och satte på GAPA-larmet...öööh, jaha...men nu ska jag doppa kakklegget i chokladen Funka skitbra...tappade ner kakorna i en såndär "NE HE DÅ..inte blir jag stressad av en illtjutande bebis"-förnekelse. Storebror gjorde det hela inte lättare genom att kånka på vrålande lillebror bakom mig & blänga på smeten som jag nu kontaminerat med choklad...för det va ÄCKLIGT nu...?! Ja, se karlar...inte fan fattar de sig på finesser med choklad...en kvinnas lyriska lovsång till chokladen, men gnälla verkar funka redan i ung ålder?!

Gjorde några tappra försök innan jag spottande & svärande övergav det där förbannade vattenbadande chokladgeggandet!

Mnja...det verkar mer okomplicerat att traska till konditoriet och köpa ett dussin biskvier än att inbilla sig mitt i natten att man ska lyckas både dregla & baka samtidigt akompanjerat av herr tuttaren & förföljd av anti-chokladpatrullens ordförande!

Nä...det är fan inte lätt att vara kvinna...inte heller att vara mor till söner, hade det vart döttrar så hade de suttit med glittrande ögon och en dregelsträng TYSTA och beundrat mitt slaffsande i chokladbunken...mmm...SÅ måste det vara inbillar jag mig *ASG*...eller ja, låt mig få ha mina illusioner!