När sockerbehovet slog slint...

Ibland kan man ju ta sig vatten över huvudet, speciellt när man blir fruktansvärt sugen på chokladbiskvier och klockan är tio på kvällen...

Så vad gör man?! Lilla spinkelinken börjar febrilt raffsa i skafferier och kylskåp, slammra fram bunkar & mått (ungefär här kan alla sura rultor börja slå volter av glädje...hata smalisars riksförbund har ytterligare ett objekt att blänga ned...chokladhaveristen är här)

Mnja...jag drog fram mitt lilla recept och började lalla runt med vispar, bunkar & skålar...här ska det tillverkas fetta-på-dig bakverk (ja, det var min plan...) min vapendragare stora sonen började slicka sig krig läpparna och nyfiket assisterade han mig i mitt slammrande!

So far so good...det delades ägg i små koppar, det fluffades & det revs...det klickades ut på smörpapper och slängdes in i ugnen! Sen kom vi till klicka på smörkrämen på biskvierna...ungefär då insåg jag att något var galet, vaddå kräm?!

Den där sörjan...asså...hm, vänta här nu?! Ja, jag hade ju liksom lite bråttom med mina 47 bunkar och skålar, vaddå svalna av emellan å sånt shitt...mamma ville ha socker & choklad PRONTO!!! Och vad händer sen då?!

Jo, lille herrn vaknade och satte på GAPA-larmet...öööh, jaha...men nu ska jag doppa kakklegget i chokladen Funka skitbra...tappade ner kakorna i en såndär "NE HE DÅ..inte blir jag stressad av en illtjutande bebis"-förnekelse. Storebror gjorde det hela inte lättare genom att kånka på vrålande lillebror bakom mig & blänga på smeten som jag nu kontaminerat med choklad...för det va ÄCKLIGT nu...?! Ja, se karlar...inte fan fattar de sig på finesser med choklad...en kvinnas lyriska lovsång till chokladen, men gnälla verkar funka redan i ung ålder?!

Gjorde några tappra försök innan jag spottande & svärande övergav det där förbannade vattenbadande chokladgeggandet!

Mnja...det verkar mer okomplicerat att traska till konditoriet och köpa ett dussin biskvier än att inbilla sig mitt i natten att man ska lyckas både dregla & baka samtidigt akompanjerat av herr tuttaren & förföljd av anti-chokladpatrullens ordförande!

Nä...det är fan inte lätt att vara kvinna...inte heller att vara mor till söner, hade det vart döttrar så hade de suttit med glittrande ögon och en dregelsträng TYSTA och beundrat mitt slaffsande i chokladbunken...mmm...SÅ måste det vara inbillar jag mig *ASG*...eller ja, låt mig få ha mina illusioner!

Grabs...nu brinner det visst i buskarna & våren är kommen

Som jag konstaterat tidigare, så är det tydligaste vårtecknet när killar börjar höra av sig så där ur det blå! Man blir alltid lite lätt förvånad när det plötsligt trilla in mail, sms eller samtal från snubbar man inte hört ifrån på länge eller ens ägnat en tanke på.

Killar är alltid lite lustiga, de vill gärna spela lite så där most wanted...klappa sig på bröstkorgen och pipa ur sig något om efterhängsna brudar i historian, inte gilla klängisar & sånt. Man bara jaha...and?! Oooo jag missade...du ville UPPLYSA mig nu eller?! Coolt! Medans deras ena ögonbryn dansar lite sådär små-viktigt i pannan, tänker man själv...men vem fan trode du jag var? Din mamma eller?! Och vad slok-örade de blir när de inser att heeeell, she´s not that kind of amöba! Alltid lika roande fenomen att skåda, egon som får pys-punka!

Tss...även mina vänner får ibland efterlysa mig eftersom jag inte ligger slickad på luren, mailen eller annat konstant...jag är periodare när jag hör av mig...lev med det! Den här veckan har gamla historier plötsligt dammat av knäna och kommit på sig själva...man blir näst intill anklagad för man inte hört av sig av vissa?! Det slår aldrig fel...lite vårsol och så sätter jamandet igång *S*.

Även om några kan vara kul att hålla kontakten med då & då, men de vet ju att jag hör av mig någon gång om året...de som irriterar mig är jamarna...de som inbillat sig att man skulle ligga som en skugga efter dom, som plötsligt vakna till och bara AHA...HON har INTE ringt!!! WTF... nu ska vi kolla läget...det här året oxå (?!)
Är inte det lite patetiskt att nära på ta till lipen för jag INTE är en stalker/strangler som sitter som en igel i häcken på folk?! Vissa killar blir oxå väldans upprörda över att när jag säger "jag är inte den typen" så MENAR jag faktiskt det.
Och om grabsen nu vill ha sina små egoboostande telefonharem...så varför spela svår?! Det är alltid samma typer som snackar om att "kvinnor säger en sak & menar en annan"...medans de själva uppenbarligen missat att de snackar om sig själva *FLINAR BRETT* eller VARFÖR ringer de sen & anklagar en för man inte ringt/hört av sig på eeeeeevigheter?!

-Aj don´t begrip, här snacka man liksom klartext...meeeen det går tydligen inte fram?! Knäck i lurarna månne???

Och en annan vännina...som e speciell...om man INTE ringer henne på EXAKT angiven dag, håller en regelbunden kontakt MINST 3ggr i veckan så blir hon sur?! Och tro inte på fan att hon håller reda på VEM som ringde vem sist!
Och tydligen måste det var hon, eftersom hon väntat som en gädda i vassen & anfaller med små subtila hintar...när man iggar dem så försöker hon på så snällt sätt som möjligt TALA OM att det är upprörande, säkert svårt kränkande att man inte hållit hennes telefonschema! (och neheee...budskapet talar för döva öron)

Undrar när det ska gå upp för henne att hot inte biter på mig, utövande av tysthets-mobbing bara får hennes nerver att svaja av raseri, mig bekommer det icke...jag tycker inte vänskap är en drös fjant-regler som slaviskt måste hållas...or else!
Och att dressera mig för att passa in i hennes bild av "vänskap"?! MOHAHAHA...nä, jag är den jag är & passar det inte så sorry...vad ska jag säga mer, ta din hink & spade och DUNSTA!

Det finns redan så mycket krav överallt...så vänskap ser jag icke som kravfyllt, det ska vara skönt...roligt...avkopplande...man ska SAKNA, man ska inte sitta och vänta på hitlers avrättning eller behöva ducka för granatgevär, försöka frambringa tvångssamvete eller hur man ska titulera det hela!

Same shit med killkompisarna...NÄR jag saknar er så hör jag av mig...sluta lipa för fan & ta er samman *S* annars ska jag outa er med bilder och tillhörande nummer!!!
Och de andra"jag blev nobbad 47 ggr på raken men fortsätter leka optimist"...inse fakta...skaffa dig ett liv, vill du ha mys i bingen en lördag 04.37 så SORRY...fortvarande fel nummer & nej, troligen var du inte tillräckligt intressant...MOVE ON...GET LOST...DIE SUCKER!!!

Sååå...se där, då har jag avklarat marskatternas syndafloder...och bara så ni vet, så fort min mobbe är färdigreparerad så har jag BYTT nummer! If you don´t have it...guess why!