"Barn är mjuka, bilar är hårda" eller...här kör vi mjukt?!

*fniss* ja, jag läste hos fibblern om skyltar & det klart man funderat på köra mjukt, när man kör en plåtburk...vart var logiken då? Genast drar jag mig till minnes lite hårda stunder som en meters-folket!

...ungar är rätt farliga med sina rullande tingestar, drar mig till minnes när ena syrran kom farande med sin trehjuling i en nedförsbacke, pedalerna snurrade grymt snabbt, skräcken i hennes ögon var STOR & BAM sa det när hon for genom grannens häck.

Hennes mål var att härma mig, jag som cyklade på en riktig cykel...som hade bakåtbroms och handbroms, en smärre detalj hon missat och som kostade henne en bruten arm.

Fast å andra sidan kostade det alltid henne något benbrott då hon skulle apa efter mig, envisa unge! En gång snodde hon mina träskor och skulle upp till övervåningen med dem...rull kabom krash och sedan var det en tur till farbror doktorn igen, denna omgång var det benet i gips!

Och eftersom jag gick på balett så skulle jag självfallet strutta runt på tå & visa släkten vilken prima ballerina jag var...efter trippar syrran och japp...bryter sig igen! Okej, hon har benskörhet så därför hände det så lätt...men ALLTID när hon apa efter så slutade det med ett vitt fodral på antingen arm eller ben!

Jag verkade ha en naturlig fallenhet för att orsaka folk skador som liten, vi besökte kolmården en gång...en kort stund, där lyckades jag köra på mamsens polare som skulle envisas att filma oss söta små tottar. Han vart galen då han tappade balansen när jag lyckades köra på han...hans dyrbara videokamera damp i backen och sen var den inte så hel & han ylade om hur mycket den kostade...som om lilla jag visste om sånt, jag bara garvade i smyg...hade ju plattan i botten på den lilla metall bilen & drog till andra sidan banan i hop om att vara osynlig för stunden och kanske kunna langa upp ett gulligt leende med huvudet på sné?!

Han gormade vidare hehehe...och i nästa stund snubbla syrran och bröt armen, så...jaha ja då var det bara att åka till sjukan igen! Men åtminstånde blev han tyst & chockad så han glömde av sin kamera (och på den tiden var en videokamera något som krävde styrka för att hala upp på axeln, inte som dagens tiny små saker man håller i handen!)

Så...barn kan vara hårda oxå, eller så går de sönder direkt...eller har sönder *fliiin*.

Syrran hade förresten fallenhet för att rensa buskar...när hon skulle lära sig cykla på "vanlig" cykel så lyckades hon glömma bort hur man svängde...swoooch sa det & hon var spårlöst borta?! Först fick man panik, kunde inte hitta henne...tänk att förklara sånt för föräldrarna...tappa bort sin egen syrra?!

Tills jag misstänksamt blängde på häcken...mycket riktigt så började det kvida därifrån & jag fick en flachback från blöjrumpan år tidigare som sprattlat i busken! Den här gången bröt hon inget, dock så fick vi plocka taggar från henne...