Att leva med en smurf i hasorna...eller Jag har ett rikt hjärta, men du står för stålarna

Ibland kan jag vara så snäll att jag är rent ut sagt efterbliven...jag blir fan förbannad på mig själv & har lust att dänga mig själv i pannan så man kvickna till. Att vara för snäll, det brukar straffa sig som en bumerang i bakhuvudet...KLATCH, där fick du!

Några bekanta ringde i panik, de hade en släkting som blev blåst på sitt kontrakt i sista stund & nu va han på väg upp till stan...de hade ingen aning vart de skulle ta vägen med han & han skulle jobba direkt på måndag så han måste kunna sova någonstans. Ehum...jaha...men asså...eeeh vad ska jag hjälpa er med då? Amen schnäääälla...kan inte han stanna i din ateljé så länge...vi ska fixa något snabbast fan, men han är här om 6 timmar så det är akut?! Amen helvete oxå...va säger man?! Stackars lirare...vem fan skulle vilja va i den sitsen?! Okej då...men TILLFÄLLIGT och jag vill INTE bli störd, så han får hålla sig på rummet å jävlars om han inte sköter sig! Har haft inneboende tidigare i livet och de gick mig på nerverna...så jag är inte alls pigg på idén!

Smurfen dök upp...generad som få...och bara...ooo...höll sig på mattan! So far so good! Dagen efter...höll jag på skita ner mig av skräck, det står en karlfan i köket?! Amen helvete...skulle inte han bara slagga här och sen jobba?! Ehe...ja tydligen så hade det blivit lite uppskjutet/missförstånd med dagarna, men jo visst han skulle inte va här, han skulle jobba...bara ha någonstans att slagga?! Happs..okej då, shit happens!

Nu har det gått en vecka...?! Igår ringde jag upp de bekanta & sa att de kunde ta sig i arslet...smurfen får dra nu bäst fan de vill, han får slagga i badkaret hos dem eller vad fan som helst, men nu har jag haft det...tillfälligt för mig är en dag eller tre...inte en vecka & när fanstyget trippa okring i tid & otid så blir jag irriterad. Man ska laga mat...jaha...då ploppa han upp och ska fixa sitt käk?! Men vet du vad...vänta tills jag e klar för i helvete...och jag sover så lätt nu för tiden, så jag blir väckt bara han ska på muggen eller fixa sitt kaffe....jag håller på få damp!

Har bitit ihop, man e ju gravid och galen...så jag tänkte äh...ska väl inte hetsa upp sig i onödan... men nu jävlar, snart stryper jag ipekkot. Och med tanke på att han numer tror sig känna sig hemastadd så...jo, ännu mer irriterande. Vakna en natt av stans halsbränna, kunde inte somna om så jag satte på tvn...jaha...tro på fan att en sömndrucken liten karlfan trippa förbi i bara mässingen till muggen?! Ungefär då va måttet rågat...lite jävla hyfs för fan, du e inte hemma hos dig själv! En annan gång...så lämna han sin urdruckna mjölkkartong på diskbänken?!

Jag städar fan inte efter andra?! Hade precis klivit i badet, så dras det i handtaget?! Amen...är man döv eller blind? Det låter när man fyller upp & det dofta badskum...så lägg ihop det med den röda fläcken på dörren och ge fan i störa! Han skiter & lämna dörren på glänt?! Han har roat sig med att röka där inne??? SA JAG ATT DU FICK ELLER?! Ooo sorry sorry?! MY ASS!! Amen vafaaaan...jävla idiot!!! Åååååh...små saker kan göra mig galen...

Så ikväll ska han dra...han e som en liten hundvalp nu...trippa omkring med sina små valpögon, men det skiter jag i, jag är inte hans släkt eller hans mamma...så det där kan han testa på någon annan.

Släktingarna pep om att han skulle dra till sitt jobb nu på fredag?! Amen ser det ut som jag bryr mig, eller?! Har jag sagt att jag bedriver hotellverksamhet eller??? Fan vad jag hatar när folk ljuger...det är inte röda korset eller vandrarhem...så piss off! Men va det svårt att kläcka ur sig det i början istället?!

Där fick man för man va snäll...försökte blåsa på en ett stycke inneboende?! Jag må va snäll...men inte idiot! Och med tanke på att halva min hall är belamrad med saker som stod i ateljén så...bara det räcker för jag ska bli sur...det går mig på nerverna att titta på kartonger, små möbler & annat! Jag måste sätta en minneslapp i pannan...skrik NEJ innan någon ens frågat!

Det blir bäst så...livet blir enklare & visst, man blir väl känd som ego-bitchen...men det kosta mindre än att tampas med inkräktare som stör ens vibbar. Tänkte i mitt stilla sinne...herre gud, tänk om man va så där pucko att man lät han stanna...hur länge hade de tänkt sig? Tills jag fick barn, eller?! Sen kan man inte ens amma i lugn & ro...hinner slänga fram patten och voila så har man en egen fluktare?! Nä dra åt helvete!!!