At the graveyard...

Obs bilden är googlad & tagen...från skogskyrkogården (hade ingen kamera med mig då)

Som sig bör har vi besökt kyrkogården, med all denna trängsel. Japps, bara att köra in innebar att kryssa mellan gående, senila förare som tvärnitar mitt i allt och så ska man då ta sig fram heeeela vägen där mormor har sin nya "andliga lya".

Tror banne mig jag ALDRIG sett så mycket folk bland gravarna, det rörde sig i varenda hörn men vackert med alla ljus. Mindre vackert var trängseln vid busshålplatsen där blånästa & djupfrusna stod och trängdes, alla med apatisk blick stirrande in i skogen...eller nått. Hm... det som förvånade mig var att några var på promenad och spanade in ugnarna...där de bränner folk?! Ursäkta mig, men hell no...inga studiebesök där tack, räckte med i sommar när vi åkte förbi med öppna rutor och en strange lukt kom...jepp, jag skrek & drog upp alla rutor...fyfan vem vill tugga någon annans stoft?! Not me!

Så idag var det årsdagen då mormor gick bort...det innebär lite ortodoxa cermonier vid graven, vilket medförde att tre män stirrade chockade och kunde knappt stänga munnen. Troligen har de aldrig sett något liknande och med tanke på deras ålder så förberedde de sig för att jaga häxor och bränna på bål...jorå, de såg skräckslagna ut hahaha. Och den här gången ska de vara jäkligt glada för att mormor dog när det är svinkallt...för i annat fall så hade de larmat snuten då vi hade dragit fram picnic korgarna och satt oss för att käka där.

Eftersom vädret var sisådär lagom snorkallt, så besluta vi oss för att hålla det kort och körde bara med nån form av gröt...bara det fick herrarna att gapa, de kunde inte slita blicken från vårt sällskap...de kanske trodde vi skulle strippa och dansa nakna i nästa sekund.

Så häpnadsväckande är det tydligen att tända ljus och ta en sked sörja?! Hm...mamsen hade glömt att ta med rökelsen...kan ni tänkar er det då, om hon börjat veva med den?! Eller det obligatoriska vinhällandet på graven?! Å my god...de hade dött på en gång!!! I juggeland gör man massor av sådana saker, ingen skulle ens lyfta på ögonbrynet...men på skogskyrkogården... där ger man äldre herrar mardrömmar *S*. Och bara att korsa sig vid graven var enormt spännande, för vi hade små kolonier som stirrade?! Fan vet om det var vädret eller om det verkligen är så udda att göra korstecken vid en grav?! Men nästa år förväntar jag mig att gubbsen har videokameran med sig och kryper kring gravstenarna för att smygfilma det där mysko sällskapet som käkar saker och vevar med händerna...säkert en ny sekt...mmm...jorå!

Så japps, de fick sig sitt livs uppenbarelse...nu är slutet nära...fan vilken osis att vi inte hade vinet med oss...gud vad kul det hade vart att skåda dessa herrars gapande och hur de skulle reagerat på det hela *hehehe*. Jag ÅNGRAR att jag inte fick med mig kameran...då hade jag fototat trion som stirrade, och nu skämtar jag inte...under HELA den tid vi var där tills vi gick till bilen så GLODDE de...trodde först det bara var jag som lagt märke till det hela, men hemma vid middagen garva vi...för alla hade märkt deras gapande & stirrande...papsen sa att japps, nu fick se allt sig nått att snacka om till eftermiddags kaffet på senilhemmet!

Och jaha sedan var det hem och käka det traditionella begravningskäket...tackar min lyckliga stjärna att det INTE blev fisk, för då vet jag en som hade grinat på riktigt och kutat iväg!