I got a fibbler in da house...

...att killar kan så mycket, vet så mycket, är så tekniska och är starkare...det har vi ju hört talas om...den fina myten (vill minnas ett inlägg från juggeland om kvinnor är kalkoner and so on...) eller ja, det finns kvinns som inte kan saker och verkligen måste ha en karl som gör allt åt dem.

Men det handlar mest om en tumme i handen & köpt nya naglar som de ej vill sabba hehehe (..eller?!)
Det är inte femenistisk propaganda jag är ute efter, eller ett rop i jämställdhetens namn...utan bara iaktagelser från min lilla planet.

Tänkt på det där, efter ett påstående en tjej kväkte ur sig efter ett grupparbete tidigare "vi har ju inga killar i gruppen" det var hennes spontana reaktion när vi la ner en uppgift (som va menlös egentligen då). Hon ansåg att sånt skulle bara killar kunna, snacka om att sänka sig själv ett bra snäpp ner!

Visst finns det killar som kan, som är duktiga and so on...men mest så verkar det vara det manliga egot som smacka loss i skallen på dem, de har det inbankat att de ska göra de "manliga" sakerna. Killar blir rädda när de inser att jag är på deras territorium, att jag är bättre på vissa saker än dem *S* det är riktigt roligt att skåda...de börjar fummla, sätter på sig viktig minen och drar på sig "rädda damen i nöd" capen och börjar...mmm...förvirra sig allt djupare med en sällan skådad envishet som kan ge en ett riktigt garv ( i smyg då rå)

Det är kul att se att det är genetiskt, det ligger där medfött vad det verkar...sonen vill så gärna leka superteknisk the man, eller mina brorsor fast...nu mer så vet de att de kan be mig om hjälp istället, så fixar jag det & det är icke skamligt att ta hjälp. Det är en fördel att vi alla är bra på olika saker och kan hjälpa varandra. Men det är inte många killar som kan acceptera det, eller mnja...när de sabbat saker..DÅ ringer de och frågar om jag kan hjälpa till.

Eller killkopisar som "kan" fixa datorer...kommer & lallar sig, sen funkar det ändå inte och det slutar med att envisa jag löser det själv. Jag är the handyWOman! Sonen och ena brorsan skulle skruva ihop ett flygplan i helgen, en sån där som flyger...radiostyrd historia.
De ber om verktyg och ska fibbla ihop den...men det slutar med att de inte ens fattar hur man använder en bits skruvmejsel *S*...ja en sån man kan bestämma håll på & är enklare än en vanlig skruvmejsel, så japp det slutar med att jag fixar det!

Anyway...när den där tjejen la den där komentaren, så började man fundera lite...det är väl mest intresset som avgör vad man kan eller inte? Eftersom min farfar och pappa ansåg att det inte var ett hinder bara för jag var tjej, utan lärde mig allt med att borra, skruva, hammra, tapetsera, byta däck, laga däck och allt det andra som "killar" gör. Jag tycker det är kul, jag skulle säkert kunna bygga ett helt hus själv, eller ja med lite hjälp förstås...kan väl inte allt direkt, men det verkar ju inte vara så damn avancerat! Skulle vilja hitta min match på den fronten, en kunnig kille...så man själv slipper *S*...damn jag e lat, men det vore skönt att låta någon annan göra handy sakerna!

Men jag märker att killar blir mighty irriterade när jag kan saker som inte de kan, även min pappa blir sur när jag räknar ut hur man ska göra innan han...det tär på hans självkänsla om jag är bättre än han...där finns inte det där okej...vi hjälps åt, utan he´s the man...man måste låta han göra sina misstag & sen kan jag berätta för han vart han gjorde galet & vad vi ska ändra!

Som min ena brorsa...han skulle koppla ihop en data..så vette fan vad han gjorde, men det började brinna, hela datan bara PFFT BOM! Och han leker datatekniker...kastar filer lite hejvillt och så krashar datan så klart. Men han vill så gärna kunna..men vill inte lyssa!

Och sonen...idag, ska kolla på burken...hittar en lapp som får en att bara sucka "förlåt mamma att jag endra lösen ord, för jag försökte fixa ett till mig" hmm...drar på datan och... DAAAH, han har lyckats att skapa ett nytt administratörkonto, iom det raderat alla mina filer och program?!
Ja, hade man inte kunnat något om datorer hade man väl gråtit, trott att allt arbete var förlorat och bara lagt sig ner i den obstinata 3-årings posen och skrikit NEEEEEEEEJ, slagit nävarna i golvet & snurvel hickat en hel dag! Okej...loosade lite info som jag ej spart ner...men hell, det viktigaste finns kvar *TACK GODE GUD*.
Igår lyckades han programera om den sladdlösa telefonen, så den inte funkar...mindre roligt!!!

Jag har insett att nästa steg i hans training blir att lära sig programera datorer(ge fan i telefonen), han är så pass stor nu att jag ska lära han allt jag kan =) nu börjar drillningen...nu ska han lära sig de tuffa bitarna. Han ska få lära sig byta däck på cykeln själv (vill behålla naglarna, asså mina äkta...här kör vi inga fejk)! Han har redan lärt sig att göra pannkakor, både smeten och att steka dem...så nu kommer det tekniska lärandet *S*!