Husdjur vi minns...

Lite inspirerad av my friend Nisse, så ska jag dra upp en lista på djur som har funnits i familjens ägo...och den listan blir nog lång *S*, japps... få se här nu, det började då vi var små och mamma hade cirkus 7 små fåglar...zebrafinkar, inte för de ser ut som zebror direkt.
Dom var skitroliga, så fort man hosta så härma de en...och nu kan ni då tänka er hur många de var och hur det lät...kakafoni direkt. Vad som hände med dem minns jag inte, inte ens hur det kom sig att mamsen köpt dem heller, jag var väll cirkus 5 år då!

Men troligen så dog de & så fick vi en undulat, mamsen hade dagisbarn då...och någon utav de där kidsen välte buren, så den dog.
Vi bölade ögonen ur oss och så fick vi slutligen tillstånd att köpa en ny pippi & mamsen hade slutat med dagisverksamheten...så nu hade vi en chans att den överlevde. Det blidde en vit hackefågel som vi fick gratis från zoo hehe, vi va ju skitsöta syrran & jag så herr zoohandlare tyckte vi kunde få henne & så kanske hon skulle få leva ett bra liv, vi verkade vara duktiga tjejer som visste hur man skötte djur *S*.

Det va pippi Albino, en undulat med röda ögon..som mamsen kalla för djävulen själv pga de röda ögonen & att den bet ALLT i bitar, men vi döpte till Snövit! Vi smugglade även in ödlor & grodyngel som vi förvarade i en stor burk med vatten i skrivbordet, innan vår andra lillasyrra välte ut hela skiten & vi jaga ödlor för brinnande liv, hade mamsen hittat dem så hade vi fått smisk för vi hade försökt kolla läget innan om det var okej & hon vrålade att INGA kräldjur i hennes hem.
Hon hade lärt sig snacka...sprang till mamma och snacka om krokodiler och simmande svansar i rummet och jaha några dar senare städa mamma i våra rum och hittade torkade lik...jävla skvallersyrra & mamma garva...hon sa att hon sökt igenom rummet för hon redan misstänkt vi hade något fuffens för oss...eftersom vi plötsligt LEKTE i rummet och var så tysta...vi slogs inte mer eller drog varandra i håret!!!

Snövit var en bra kompanjon...hon skvallra aldrig på alla dumheter vi gjorde och hon bet sönder allt som kom i hennes väg & sket ner mamsens gardiner. Vi lyckades även fjäska till oss en kattunge när vi var hos papsen... en knallsvart sak, Topsy... mamma och mormor höll på slå ihjäl papsen...hur i helvete kunde han låta oss få den?! Hur skulle nu kärringarna klara av att gå där hemma???

Asså korsa vägen till en svart katt vet väl alla att det är otur & de ylade om att nu hade vi släpat döden hem i princip hahaha, mormor spotta över axeln varenda gång hon fick syn på katten. Mamsens vännina är livrädd för katter (tur, så slapp vi henne då *S*). Så skulle vi åkat till juggeland, kissen var jätteliten & söt...vi grät vi ville INTE åka på semester, då ska vi ha kisse med oss! Nä, den fick stanna med papsen.

En månad senare kommer vi tillbaka till sverige, vi ska krama kissen...kissen är SKITSTOR?! Vi blänger misstänkt på pappa, den jäveln har bytt katt...fyfan vilket svin?! Vi börjar böla och skria om att vi ska ha vår kattunge tillbaka, den här skiten kan han lämna där han hitta...det är INTE vår katt...gud att försöka lura oss, the masterminds?! Nä, sånt går vi inte alls på!!! Papsen försökte förklara att kattungar växer, vi var faktiskt borta en månad...nänä, det ville vi inte höra talas om, nu ska han fixa fram kattungen OR ELSE!!!

Vi blängde på pappa & på katten...vafan ljuger han för?! Tror de vi är pantade bara för vi är barn?! Sen gick vi upp till rummet för att konspirera...vi analyserade läget men vägrade tro han ändå, jag var väl 8 och syrran var 4...ingen kunde blåsa i oss att det DÄR var vår kattunge! Vuxna är ju puckon...bara luras jämt. Men det gick några dagar så accepterade vi att pappa vägrade åka tillbaka till hon som sålt kattungar...det var vår kisse PUNKT!

Så vi lärde den komandon...typ att jaga mormor när hon kom på besök, vi gömde oss bakom den fina orange plyschsoffan och väste komandon...kisse sprang efter mormor som skrek hysteriskt och hämta stekpannan...försökte jaga katten, som då hoppade rätt upp i gardinerna, varpå mamma vart hysterisk...hennes gardiner?!
Och vi bara garva så vi dog...vi hade även lärt kisse att springa i koppel och klättra i träd, den var ascool svarta faran hahaha. Sen fick den flytta till pappsen istället, för mommor & mamma fick damp tillslut hahaha....förstår INTE varför. Minsta syrran välte buren, pippin dog & mammas dåvarande snubbe tyckte såååå synd om oss att han kom hem med en duva istället *S* som han hittat på vägen hem, vid t centralen.
Den va lite skadad och hade landat på han & det var ett tecken ansåg han (jugge ni vet)...mamsen skrek...är du inte riktigt klok, den kan ha sjukdommar...vart ska vi ha den då & vad äter en duva då? Ja, den fick flytta in i duschrummet tills vidare & fick leva på brödsmulor och vatten...för de gör dom ju i stan & det va en cityduva... så..?!

Och vi var livrädda för den...syrran & jag, den blängde på en...den kuttrade och lät jämt och mamma sa den kunde va sjuk och vi tänkte INTE dö! Vi ville ha kisse istället, så vi lämnade duschfönstret på glänt...hoppades på den skulle dra så vi kunde grina om att åka till papsen och hämta kissen, men icke då!
Smartfågeln hoppa ut på balkongen och spatserade in genom mitt rum...kutade på golvet & vi skrek som små grisar, nu skulle den jäveln hämnas oxå...MAAAAMAAAAAAAA....mamsen fick panik av våra tjut, muta ut pippin till balkongen och drog igen. Vi fnissa i kvinnligt samförstånd att den jäveln skulle tröttna nu & dra!
MOHAHA fick vi, den vägra lämna balkongen...den bara kuttra och lät...picka på rutan i värsta Hitchkocks andan...me never forgett it!

Ja, å herre gud vilket drama...*S* ska skriva mer sen om djuren vi haft, för det är så många och nu måste jag göra annat...me will be back lejter va!