funderingar pararellt *S*

Jupp...som sagt spådommar eller visioner, jag vet inte hur det fungerar...jag vet bara att det fungerar, det funkar inte alltid, så hur kommer det sig att det existerar, eller gör det inte det?
Folk tittar lite snett på en när man säger det *S* well...do it, then!
Folks tankar är direkt BEVISA det, säg de siffror jag behöver för att vinna en miljon! Men det funkar inte på så sätt... hur det hela hänger ihop har jag inte ens själv kopplat!

Men under samtal med folk, så kan jag plötsligt få "svar" eller hur man ska säga...som en vän hade en vän som just fått en diagnos & snackade om att ja, den kanske inte är dödligt, finns ju olika varianter av det. Pling pling...kände bara att oj då, det är värre än vad du tror & det kommer ni få reda på snart, inte dödligt men näst intill! Vännen kom på besök ngr dagar senare & jo då...det var riktigt illa, diagnosen var ställd. Happs, vad göra...jag visste ju redan det!

En annan...kom & frågade, slet sitt hår och ja...jamade ut om en kärlekshistoria, hon & jag har en strange förmåga att kunna...vafan vet jag telepati eller vad man kallar det, läsa tankar! Sen hade hon ett annat intresse...mer djupare "häxerier" eller vad man ska säga...sådant som inte jag tror på *S* ja, det e ju hårklyverier som sagt om spåshitt! Men...en procedur senare & jag kan beskriva hemmet som snubben bor & massa strange detaljer, som vi aldrig ens pratat om... vet inte ens hur fan jag visste, men jag såg det framför mig bara?!
Hon gapa & jag garva...sa bara att jaja det e väl en fantasi...en slump, hon titta på mig & ba NEJ du sa saker som bara jag vet, som jag inte berättat för nån annan. Man ba okeeej...im cool, jag kan visst mer än vad jag tror!

Men det lustiga är...hur kommer det sig att man kan se så massa åt andra, fast...inte åt sig själv? Hur funkar det, varför funkar det bara åt ett håll? Eller...ja vissa saker funkar för mig...vet tex små sjuka saker som att nej, ta bussen idag...så aha då var det värsta förseningar på t-banan, eller sånna saker...vardagliga saker...som att nej, åk inte bil det kommer hända något & ja, vaddå lyssnar man på det eller?
Nej, man ser det ju mer som fåniga tankar, slår bort dem...vilket jag bittert fick erfara den dag då jag fick mina "förvarningar" om en bilolycka hela jävla dagen & poff...där på kvällen satt jag med en förbannad nackkrage med kvaddad nacke & slog mig själv i pannan -varför ditt efterblivna miffo lyssnade du inte, du visste ju redan om det här?!

Fast en sak...det var ett annat scenario än det jag sett...asså själva olyckan, men jag menar... händelsen var ju same shitt i slutändan, en sketen bilolycka trots allt! Så med andra ord, sånt här shitt funkar, men det är inga 100%:iga saker man ser...alltså man kan inte säga klockrent att jo exakt så här kommer att ske...för det som jag "såg" och det som hände...var ju inte exakt. Vill inte gå in på detaljer *S* men snackar i stort nu.

Så när ska man lyssna & när ska man ignorera, hur ska man veta om det är en tanke eller en förvarning? Va? Det är ju omöjligt, man skulle bli psykvrak om man analysera allt som passerar hjärnan per dag. Det är flera sådana incidenter som fått mig att börja tänka på detta, hur det funkar & varför...har alla det eller? Man kan ju inte styra det hela...det kommer bara då & då?!

Jag tror faktiskt att alla har den förmågan, men att man måste ha en insikt om sig själv för att hitta den. För hur kommer det sig att föräldrar tex känner på sig saker ang deras barn? De kan nästan alltid veta om det hänt något, fast de kanske är på jobbet eller nått...den där gnagade oron som besannas! Hehe...ja det finns massor som jag skulle kunna skriva om, men jag vill helst inte bli tagen för en idiot *S*, så skvätter bara små tankar & upplevelser om det, jag var ju själv skeptisk som fan mot allt med spådommar innan jag halkade in på ett bananskal.

Fast det jag märkt av folk som velat spå sig, av mig är...att egentligen söker de en bekräftelse av det de själva vill...eller åtminstonde höra att det ligger åt det hållet, desperata eller fixerade. Och nej, mitt mål i livet är inte att bli en spåkärring...fyfan vad folk är jobbiga...det är inte mitt kall *S* det är min hobby, eller ett intresse som jag inte direkt utvecklar men som jag använder då & då. En period så kom det massa folk, som ville att jag skulle spå dem...men nej tack, jag gör det bara när JAG känner för det, hatar att bli "tvingad" till det nästan...okej, förstår att de vill se, de vill veta något...men sen blir de fan beroende & ska komma jämt & ständigt...vafan vem orkar?! Och när man inte tar betalt...då kommer de som fuckin karavaner & anfaller en...hell no!

Hmmm...me and my funderingar...men...det är intressant *S*...mitt konstiga intresse, skulle säkert bli jätteduktig om jag verkligen ville satsa, men det vill jag inte det är för creepy för att odlas!