fnittrar igenkännande...

Läste på en utlandssvenskas sida om hennes sverigebesök, hur hon förvånades över hur vackra alla är i vår huvudstad...tänder & allt möjligt...
Och jag förstår vad hon menar, även om hon fick drös med skit för det...eller skit å skit men folk hade en massa andra åsikter.

Och faktiskt, det stämmer enligt min åsikt oxå. De gånger jag bott utomlands eller tillbringat längre tid så ser man sånt när man kommer hem igen och det här att man blir lika bländad av sin stad...så vacker & saknad trots att man skulle kunna tänka sig att byta bort den mot ett soligt paradis. Både tjejer & killar är snyggare...eller ja, man stöter på fler på en kort tid än vad man kan göra i andra länder. Och nu syftar jag inte på de opererade & lösnaglade sakerna, utan människor generellt och i olika åldrar. Fast en sak som man märker när man kommer "tillbaka" är att leenden saknas här, man ska helst vara neutral om man inte vill bli nerstirrad...lite så där vet din plats, människa!

Folk är lite småsura...gömmer sig bakom tidningar, himlar med ögonen om det samtalas för högt eller om det skrattas för gällt. Och gärna ska det stirras extra mycket om det är någon klädsel som inte passar...kanske för färgglad eller sticker ut en aningens från jeans massorna. Det är väl det som är lite tråkigt...en sån där kollektiv depression typ! Grannar som stirra i backen när man möter dem, helst ögonbryn vid näsroten.

För utomlands upplever iaf jag att folk är öppnare, gladare & mer sociala. Måste väl bero på vädret...fler soltimmar= fler leenden?! Så visst är vi vackrare här, men inte direkt trevligare & speciellt om vi ska snacka stan...då är folk mer snorkiga av någon konstig anledning! Jag trivs här, men jag skulle nog trivas bra utomlands med...bara det finns sol lite oftare & värme men det sjuka är att man ändå alltid längtar hem, bara för att efter någon vecka längta tillbaka till solen igen?!

Hmm...tänk om man skulle sälja rubb & stubb, bege sig ut i vida världen?! Hitta en liten plats i solen, självfallet vill man höra vågornas brus varje dag...mmm vilken underbar tanke egentligen nu när man sitter i betonghoodsen med dött gräs och någon enstaka osmält snöfläck?! Fast det skulle nog egentligen funka bra med ett hus vid havet med här i svea rike...herregud jag börjar fan ta mig bli gammal hahaha!!!

Det är ju sjukt hur man ofrivilligt förändras någonstans i själen under årens lopp. Ord som livskvalité börjar eka i bakgrunden...det där med coola vindsvåningar, etage i stan börjar försvinna i en grå sörja...istället ser man gräsmattor, villor och vågskvalp?! Näe...jag har banne mig börjat drömma om öppna planlösningar med utsikt, kakelugnar och freakin heminredning?! KILL ME NOW!!!