Twisted breeze blows my mind...
Jahapps...just när man tror man är klar med alla begravningar, olyckor, sorger & besvär så ska man ju självfallet få sig en kärftsmäll så man vaknar upp på andra sidan täcket & stirrar yrt...vad hände? Varför vände vinden hit igen?? Why but why kan man aldrig bara få vara...
Nej, jag känner bara att hur mycket ska man orka med under en kort period? Ska man förvandlas till en känslokall liten isbit ett tag framöver nu för att orka med det som livet bär, i negativa upplevelser?
Hur gör man egentligen för att bli superwoman? Kan superwoman klara allt? Shitt har jag vart en djävul i mitt förra liv & planeras bli en ängel i nästa? Is it time to pay off all the debts???
Först en utbränning klass A special, sen 4 begravningar, en till bilolycka med sina kanonfina efterdyningar & nu...jahapps så ska hunden tyvärr få lämna detta liv också...sen ska vi inte tala om massor av andra saker som har hänt under årens lopp...som kanske inte vart det bästa & lättaste att deala med. Men fuck...hur många gånger kan man få resa sig & damma av sig??? Hur många gånger ska man verkligen palla det? Kommer man snart ligga kvar som en liten hög på golvet?
Nej, jag känner mig förbannad...fan...varför måste allt komma på så snar tid? Va? Helvetes skitoskar!!! Jag trodde inte att hunden skulle ha greppat ett sådant tag om mitt hjärta trots allt!
Har haft andra husdjur som dött, visst...buhu jättetråkigt...men det har inte vart på samma sätt som med min lilla kossa...min flodhäst, min lilla bäbis. Och efter ha samtalat & rådgjort med veterinären blev allt plötsligt så...verkligt, så definitivt...så slut!
Så när de frågade om man ville ha allt i lilla urnan...det var fan att bita i läppen & tänka på rosa elefanter för att inte råböla så man inte ens kan säga det man vill, eller fråga det man ska! Skit vad jobbigt det blev, sen att berätta det för sonen...hålla sig lite sådär kall...mmm funkar bra. Haft en helg med klotögon, inte gjort ett smack av allt det jag skulle ha gjort, mer dumstirrat som ett fån...pillat navel & stirrat lite mer.
Sen jahapps vad gör man....plötsligt sitter man på en dejt?! Hmm??? Jag som faktiskt bestämt mig för att bortprioritera sådant tills jag känner att ja, men nu kanske det är dax att dra på sig killerpants & spana runt i djungeln.
Men, det var faktiskt ett skönt avbrott...få annat att tänka på även om skallen kanske inte var där den skulle direkt *L*...men jaja...shitt happens & vi snackade nog sönder varandra...och det är inte dåligt det heller. Egentligen undrar jag hur förvirrat intryck jag gjorde hahaha...men det skiter jag i, jag bjuder på det!
Så....slutsatsen är...ibland gör man konstiga saker...ibland händer jobbiga grejer, men hell Im still alive & knäfaller inte så lätt för motgångar även om det är fruktansvärt jobbigt!
posted by RedAngel at 19:04
5 Comments:
Men fy fasen! Stackars dig alltså!!!!:-(
Det är vidrigt då olyckorna kommer slag i slag så att man knappt kan andas däremellan.
Nu har jag haft en lååång vilopaus och jag önskar dig en lååååång lååång lång ,för alltid, paus från sånt här elände efter det som nu hänt dig!!!!!!!!!!!!!!!!
-Vad är det som felar med eran voff?
Läste på din länk om Wiplash-skador i säkert flera timmar förut och det var då ingen upplyftande läsning direkt.
Blir pissearg då jag läser att de tar sjukpenningen av folk på det där jävla viset t.ex.:-/
Inte blir man friskare av att grubbla på om man ska kunna betala räkningarna eller ej, ovanpå att orka med att vara sjuk s a s.
Borde instifta nån slags förening som tar över allt sånt jobbbigt med akassor-försäkringskassor-räkningar osv,
från den som drabbats så att den kan ägna sig åt att kurera sig istället för att bli sjukare av oro.
Utbränd vet jag tyvärr vad det är för nåt *pekar på mig själv*:-/
Hade dessutom fruktansvärd oro för ekonomin i x antal år.
Till och med då jag låg på BB låg jag spänd och illamående av grubblerier över pengar, värk, jobb, mobbing på jobbet osv osv.
Snacka om att jag föraktade mig stenhårt då:-/
Vad coolt att du fick en dejt som avledde lite grann.!
:-)
Kramelikramar med massa tröst och trolleri i!;-)
Ankie
Ja...man ska tydligen bli hårdare än hårdast vad det verkar för man ska palla med allt.
Hunden har ett hjärtfel som upptäcktes förra året...hon dog nästan då men upplivades i sista minuten, sen plötsligt började hon bli folkilsk & hundilsk av sig on top of it.
Så med kontentan av det hela, det är en rottweiler & om en sådan börjar reagera kraftigt mot andra individer så var det varningsflagg, men det är hjärtfelet som är det övervägande & hon börjar tappa päls & betee sig irrationellt så vad ska man göra?!
Jo...det var väl trevligt med en dejt, något som jag ej räknat med & sen att vi var snackers bägge gjorde det hela trevligare!
Nu uuuu hände det som inte får hända. Jag hann inte kopiera och skrev långt och allt bara vosp försvann med nån jääävla tangent uppåt där bokstäverna å och p sitter?? Vad är det före n äcklig tangent som beter sig så=bara lämnar siddan medans man skriver och trycker enter??
Ja ja!
Jag skrev tröstande ord om att jag fick en varning från katten min då han dog och jag hann inte bli så där vrålledsen då.
Det var en tröst att veta att han brydde sig eller att någon brydde sig om att meddela att döden skulle inträda och att det inte var så farligt. Så tolkade jag det hela.
Har skrivit om det på min oculta sida och ja jag har nog sagt det förut. Upprepar ofta saker numera på grund av gaggighet;-))
Härligt då du slapp hålla låda själv med dejten.
Min sociala fobi går numera ut på just skräck för att jag ska stå och babbla och andra är tysta och plågade av pratkvarnen ankieplankie.
Tycker egentligen minst lika mkt om att lyssna som att prata själv.
Kramelikramar!
Ankie lite förvirrad för jag glömde vad jag skrev som kändes viktigt
Ledsen för vovven Red. Om hon inte mådde så bra så var det nog för det bästa ändå men förstår att det är tufft (har själv varit med om liknande jobbigheter). Stor kram från farbror köttbulle i allafall.
På en annan fotnot så blir jag fullkomligt rasande och rabiat när jag hör att du går på dates i smyg och otid men jag låter det slinka mellan fingrarna den här gången... *S*
Neh.....Nisse, hon mådde inte så bra, fast hon var det snällaste & gulligaste myshund man kan äga...även om hon var en buse & man ville strypa henne ibland!
Skicka en kommentar
<< Home