Om jag var vild som liten, så är sonen stråt vassare ;)

Vi hade precis flyttat...vakna av att det var KNÄPPTYST hemma...det brukar i regel innebära KAOS!
Kryssade mellan banankartongerna...ser inget barn, börjar få en lätt panik...har han fått upp ytterdörren & smitit ut?!
Kliver in i köket...tror inte mina ögon...mina skåpluckor är neonrosa, kollar ner på golvet & möts av en lika rosa kludd...känner hur pulsådern börja pulsera...det är fan inte sant!!! Vänder mig mot fönstret...AVKLIPPTA PERSIENNSNÖREN?! Börjar kännas som en skräckfilm, en jävla mardröm!!! Vaknar nog snart?!

Går för att dra upp persiennerna med den stump som är kvar...ILLTJUT, varenda blomma är förvandlad till döda Oslo Palmer!!! Det stiker upp en pinnjävel ur krukorna?! DAAAAAAAAAAAAAH!!!!

Vänder mig mot vardagsrummet, ska hitta min lille Emil i Lönneberga... möts av en mastodontmålning på tapeten, skriker bara rakt ut, DET ÄR FAN TA MIG INTE SANT!!!!

Ser plötsligt ett blont litet huvud sticka upp mellan sofforna & banankartongerna...mammas konstnär!!! O ja, jag var sååå lycklig så jag GRÄT!
Självfallet för att det neonrosa matchade så fint med min dåvarande oxblodsröda skinnsoffa, för att man skulle få tapetsera om innan man ens packat upp kartongerna...mmm im blessed with an little angel!!!

För att man skulle inviga lägenheten med att stortvätta, hade redan så ont i ryggen från sista flyttlasset kvällen innan...sjönk ihop i en hög på parketten...ringde mamsen & snörvla...så hon & mormor rykte ut som städpatrullen!!!

Vi garva givetvis sen...plåtade konstnären vid hans verk, gjort en scrapbook åt han & hans framtida hahaha...så de vet vad de ger sig in på när de skaffar barn! Eller så får han den när han flyttar hemifrån...får se hur det blir!!!