mumlish med tefatsögon...

Ursh...det känns verkligen i hjärtat, jag kan banne mig inte sluta böla...känner mig skitfånig, men så är det & vad kan jag göra åt saken?!
Det är verkligen som mamma sa...det känns nästan värre än när mormor gick bort. För med henne visste man att så var fallet.
Mamsen höll på knäcka mitt hjärta igår när hon berättade allt hur det hade vart hos veterinären, tacksam att jag inte var med...hade säkert tagit hunden & stuckit därifrån.

*L* Mamsen storbölade & sa att hon hoppas att gud förlåter henne för det hon har gjort, hon kände sig som en mördare. Min mor har aldrig gillat djur nämnvärt...men den här hunden har greppat oss allihop om hjärtat.

Min syster äger systern till min hund...det kommer kännas som fan att träffa den andra, har jag plötsligt insett. Damn, det var jobbigare än jag trodde!

Just nu vill jag inte se en endaste hundjävel...inte en rottis i varje fall. Men som sonen sa igår, även om vi skulle skaffa en ny, eller en miljon nya så kommer ingen vara som Shiva & det är så sant. Han är klok min lille plutt! Sonen tyckte att vi skulle ha tagit valpar på henne & behållt en *L* men...som sagt, det hade ändå inte vart samma sak.

Det var mest humant att avliva henne, även om det känns för jävligt & jag är tacksam över att hon åkte bra mycket tidigare & att jag slapp vara där. Jag hade nog aldrig klarat av det, den lilla bölhög jag är *S*...men ja...nu lär hon ha det bättre hoppas jag & en vacker dag kanske jag skaffar en ny...tveksamt men...kanske, för det är banne mig den underbaraste lilla odjur till hund man kan ha. Vem ska nu gosa med mig i soffan? Vem ska nu bråka med mig? Dra mig på asskana??? Vem ska komma & kramas?

Det var fan kärlek det där...min lilla kossa & jag *L* min myspysare...nej, nu är det dax att ta sig samman för fan, så här kan man inte hålla på!!! Det är inte bra för ögonen, schnygg som fan med mina supersvullna ögon...men jahapps, behövde bara klottra lite så det kanske går över en aning (liar liar..men ändå)