bebbe...bom...bang
är lite BF idag :) så man har tid att sortera & fixa hemma...inbilla sig att man har koll på läget, lite lätt dagen-efter seg & leker effektiv!
*S*...kom på, när jag raffsade bland albumen...det e faktiskt jävligt skönt att gnälla av sig lite, så blir man snälla mamsen sen...man slipper den där impulsen att vilja stoppa in barnet i frysen.
Men det sjuka är att man sällan drar upp det positiva...ja, om man nu inte heter hemliga pappan & jamsar över kålmasken. Spana in där lite snabbt, kan för mitt liv inte riktigt förstå vad kärringarna slår ihop händerna efter & vilken bok som ska ges ut om det där jollret?
För det första, att palla scrolla hans mail meddelande & svar? Herregud, är det frågespalten eller?! Är det unikt att en pappa älskar sitt barn?! Dokumenterar varje iaktagelse i vaggan?! Vet inte, jag har faktiskt inte läst hela bloggen & känner mig inte manad till att göra det heller, kanske har missat hela poängen?!
Min sons far, ansåg att vi skapat ett mästerverk, ett underverk, en prins! Varenda rörelse var ett mirakel! Ja, jag kan ju inte påstå att jag tänkte NÄE, så är det inte alls! Så klart det var ett mirakel, min bebis var bäst, snyggast & störst i världen, allt han gjorde var AMAZING!
Did we have to wright a book about it? Och säg den pappa & mamma som inte tycker så?! Alla föräldrar drivs av att säga OOO AAA III, min gjorde si & så. Sluta med blöjor då & då. Log den dagen, sa sitt första ord, tog första steget osv. Man är så stolt för minsta lilla, man kan bli värsta tönten & storlipa för de säger MAMA...eller plötsligt så är allt ett mirakel, jo men faktiskt...det ÄR så! Sen en droppe blod på ens barn, kan få en att ringa 112?! Fast man vet att det räcker med ett litet plåster, så är det plötsligt ett köttsår, man ser hela benet lixom...troligen måste det sys eller amputeras!
Flesta har väl videofilmer på allt från den första fisen till tandlossningen?! Eller?! Ja, jag har ALLT dokumenterat...dock inget filmande från födseln, för jag anser inte att det är en vacker syn, när man förvandlas till "urmodern" eller snarare en elak kvinna, som anklagar karln för att ha åstakommit denna smärta, hotar med att sexvägra resten av ens liv...sjuka snuskfan, biter han, sparkar sköterskor & paddlar villt med armar & ben & fan vill hem...här ska inga barn födas sörru!
Gasat sig själv...så man hörde saker i ultrarapid, trodde man var full som ett ägg, så man fan knappt visste vad som var upp & ner på bebisen...näeh...sånt försöker man förtränga, efter man skitit ut en melon...förlåt mig...hört änglar sjunga, medans man med en lätt suck fick en inlindad bebis placerad på magen!
Glömde tillägga, de la bedövningen fel...så den läckte ut lika snabbt, så japp...jag födde naturligt...no pain no gain... japp, jag trodde fan jag skulle dö, sprängas & nej...har inte haft tankar på att genomlida det igen...möjligen när jag slagit huvudet så HÅRT, så jag helt & hållet förträngt denna himmelska upplevelse!
Vill gärna ha fler, om man kan beställa dom & ta på kort...inga problem, hämtar gärna upp på postens närmsta utdelningsställe!!!
Sen blir pluttarna stora...plötsligt får man inte alls vara en dyrkare av sitt barn? Man är pinsam...där står man med putade läppar & vill pussa på sitt barn...han vänder sig om & stirrar på en som man just satt in två tamponger i näsan & klappar händerna som en säl. MAMMA VAD GÖR DU?! Är du inte riktigt klok?!
Den rosa drömmen krossas, man svarar eh nä...skulle bara sätta på lite läppglans sörru...va pussa på dig? Nej men gud så dumt! Man vill ju passa på nu...kramas med dom & gulligulla...för rätt va det är sitter det en brölande 2 meters skäggig snubbe i soffan, med värsta benkrullet & dricker bärs...AAAH är det mitt barn? Min bebis???
Kommer ihåg när hans lilla fot fick plats i min hand...tiny tiny, man pussade på den...NU... svettstinkande storlek 37?! Man är inte längre så säker på att man vill ha den i handen, att pussa på den är uteslutet, han har ärvt sin fars stinky feet!
Han har flickvänner?! Hm...just nu är det väl oskyldigt & gulligt. Jag vet hur jag kommer bli när det är dax sen, kommer säkert förvandlas till den där läbbiga morsan som hänger på dörrhandtaget, ska bjuda på bullar vart 5 minut, spionera.
Kommer rådissa alla tjejer, ingen kommer vara tillräcklig för min prins! Kommer vara konstant livrädd för att det ska dyka upp en finnig liten 15 åring, som säger du ska bli farmor...kommer få hjärtattak!!! På sätt & vis känns det skönt att man har en son, hade jag en dotter...å herre gud, de kan bli med baaaarn! Min kan göra barn, kommer hota han med att jag klipper av snoppen om han ställer till det!
Var man inte galen innan man fick barn, så kommer man garanterat vara ett vrak innan de flyttat hemifrån! När de var små..ja men största problemet var om det skulle vara pampers eller libero, vilken barnvagn var prisvärd?
Inte nog med att man förvandlas iom att man får barn, man får tigerinstinkter, kan mörda lätt om någon ens TÄNKER tanken på att kröka håret...man blir gråtmild, en kattunge på gården förvandlas till en lidande sommarkattunge...kommer bli överkörd & allt möjligt. Den klättra i ett träd, man tjurar nästan för nu kommer den DÖÖÖÖ!
Själv blev jag plötsligt höjdrädd?! Jag som klättrar som värsta apungen, hoppat från tak, älskat att klättra på berg...högt högt...plötsligt kunde jag inte ta mig ner från en ruin, som stupa mot havet? Lovar, jag tjura nästan?! Helt sinnesrubbat...blev förbannad på mig själv, har ju aldrig vart så fjantig som efter jag fick barn! Måste bero på alla hormoner!
Kunde se på filmer hur de sparka på djur & bara fyfan va elakt, gu villka svin...nu...BRÖÖÖÖÖÖL, SNYYYYYFT & SNÖRVEL, nära på andnöd så man böla sig fördärvad för några jävla kycklingar i en transport! Jag menar, sure...det e hemskt...men måste man grina? Ja, tydligen?!
Föräldraskap är lite fishy...och hur barn kan reta upp en, så man kan spräcka en pulsåder...det är galet...men i nästa stund älskar man dem & bara vill mysa med dem, spelar ingen roll att de haft sönder ens älskade ägodel (hade det vart en polare däremot, hade slakt vart på tapeten, utfryst för resten av ens liv)...ska vi gå & köpa glass piper man lyckligt efter andningen kommit igång igen?!
Säger då det...hur galet är inte det?!
*S*...kom på, när jag raffsade bland albumen...det e faktiskt jävligt skönt att gnälla av sig lite, så blir man snälla mamsen sen...man slipper den där impulsen att vilja stoppa in barnet i frysen.
Men det sjuka är att man sällan drar upp det positiva...ja, om man nu inte heter hemliga pappan & jamsar över kålmasken. Spana in där lite snabbt, kan för mitt liv inte riktigt förstå vad kärringarna slår ihop händerna efter & vilken bok som ska ges ut om det där jollret?
För det första, att palla scrolla hans mail meddelande & svar? Herregud, är det frågespalten eller?! Är det unikt att en pappa älskar sitt barn?! Dokumenterar varje iaktagelse i vaggan?! Vet inte, jag har faktiskt inte läst hela bloggen & känner mig inte manad till att göra det heller, kanske har missat hela poängen?!
Min sons far, ansåg att vi skapat ett mästerverk, ett underverk, en prins! Varenda rörelse var ett mirakel! Ja, jag kan ju inte påstå att jag tänkte NÄE, så är det inte alls! Så klart det var ett mirakel, min bebis var bäst, snyggast & störst i världen, allt han gjorde var AMAZING!
Did we have to wright a book about it? Och säg den pappa & mamma som inte tycker så?! Alla föräldrar drivs av att säga OOO AAA III, min gjorde si & så. Sluta med blöjor då & då. Log den dagen, sa sitt första ord, tog första steget osv. Man är så stolt för minsta lilla, man kan bli värsta tönten & storlipa för de säger MAMA...eller plötsligt så är allt ett mirakel, jo men faktiskt...det ÄR så! Sen en droppe blod på ens barn, kan få en att ringa 112?! Fast man vet att det räcker med ett litet plåster, så är det plötsligt ett köttsår, man ser hela benet lixom...troligen måste det sys eller amputeras!
Flesta har väl videofilmer på allt från den första fisen till tandlossningen?! Eller?! Ja, jag har ALLT dokumenterat...dock inget filmande från födseln, för jag anser inte att det är en vacker syn, när man förvandlas till "urmodern" eller snarare en elak kvinna, som anklagar karln för att ha åstakommit denna smärta, hotar med att sexvägra resten av ens liv...sjuka snuskfan, biter han, sparkar sköterskor & paddlar villt med armar & ben & fan vill hem...här ska inga barn födas sörru!
Gasat sig själv...så man hörde saker i ultrarapid, trodde man var full som ett ägg, så man fan knappt visste vad som var upp & ner på bebisen...näeh...sånt försöker man förtränga, efter man skitit ut en melon...förlåt mig...hört änglar sjunga, medans man med en lätt suck fick en inlindad bebis placerad på magen!
Glömde tillägga, de la bedövningen fel...så den läckte ut lika snabbt, så japp...jag födde naturligt...no pain no gain... japp, jag trodde fan jag skulle dö, sprängas & nej...har inte haft tankar på att genomlida det igen...möjligen när jag slagit huvudet så HÅRT, så jag helt & hållet förträngt denna himmelska upplevelse!
Vill gärna ha fler, om man kan beställa dom & ta på kort...inga problem, hämtar gärna upp på postens närmsta utdelningsställe!!!
Sen blir pluttarna stora...plötsligt får man inte alls vara en dyrkare av sitt barn? Man är pinsam...där står man med putade läppar & vill pussa på sitt barn...han vänder sig om & stirrar på en som man just satt in två tamponger i näsan & klappar händerna som en säl. MAMMA VAD GÖR DU?! Är du inte riktigt klok?!
Den rosa drömmen krossas, man svarar eh nä...skulle bara sätta på lite läppglans sörru...va pussa på dig? Nej men gud så dumt! Man vill ju passa på nu...kramas med dom & gulligulla...för rätt va det är sitter det en brölande 2 meters skäggig snubbe i soffan, med värsta benkrullet & dricker bärs...AAAH är det mitt barn? Min bebis???
Kommer ihåg när hans lilla fot fick plats i min hand...tiny tiny, man pussade på den...NU... svettstinkande storlek 37?! Man är inte längre så säker på att man vill ha den i handen, att pussa på den är uteslutet, han har ärvt sin fars stinky feet!
Han har flickvänner?! Hm...just nu är det väl oskyldigt & gulligt. Jag vet hur jag kommer bli när det är dax sen, kommer säkert förvandlas till den där läbbiga morsan som hänger på dörrhandtaget, ska bjuda på bullar vart 5 minut, spionera.
Kommer rådissa alla tjejer, ingen kommer vara tillräcklig för min prins! Kommer vara konstant livrädd för att det ska dyka upp en finnig liten 15 åring, som säger du ska bli farmor...kommer få hjärtattak!!! På sätt & vis känns det skönt att man har en son, hade jag en dotter...å herre gud, de kan bli med baaaarn! Min kan göra barn, kommer hota han med att jag klipper av snoppen om han ställer till det!
Var man inte galen innan man fick barn, så kommer man garanterat vara ett vrak innan de flyttat hemifrån! När de var små..ja men största problemet var om det skulle vara pampers eller libero, vilken barnvagn var prisvärd?
Inte nog med att man förvandlas iom att man får barn, man får tigerinstinkter, kan mörda lätt om någon ens TÄNKER tanken på att kröka håret...man blir gråtmild, en kattunge på gården förvandlas till en lidande sommarkattunge...kommer bli överkörd & allt möjligt. Den klättra i ett träd, man tjurar nästan för nu kommer den DÖÖÖÖ!
Själv blev jag plötsligt höjdrädd?! Jag som klättrar som värsta apungen, hoppat från tak, älskat att klättra på berg...högt högt...plötsligt kunde jag inte ta mig ner från en ruin, som stupa mot havet? Lovar, jag tjura nästan?! Helt sinnesrubbat...blev förbannad på mig själv, har ju aldrig vart så fjantig som efter jag fick barn! Måste bero på alla hormoner!
Kunde se på filmer hur de sparka på djur & bara fyfan va elakt, gu villka svin...nu...BRÖÖÖÖÖÖL, SNYYYYYFT & SNÖRVEL, nära på andnöd så man böla sig fördärvad för några jävla kycklingar i en transport! Jag menar, sure...det e hemskt...men måste man grina? Ja, tydligen?!
Föräldraskap är lite fishy...och hur barn kan reta upp en, så man kan spräcka en pulsåder...det är galet...men i nästa stund älskar man dem & bara vill mysa med dem, spelar ingen roll att de haft sönder ens älskade ägodel (hade det vart en polare däremot, hade slakt vart på tapeten, utfryst för resten av ens liv)...ska vi gå & köpa glass piper man lyckligt efter andningen kommit igång igen?!
Säger då det...hur galet är inte det?!
posted by RedAngel at 16:26
2 Comments:
;-) Japp så där är det alltså.
HP har jag blitt osams med i augusti, men jag kommer inte i håg vad saken gällde.;-)
Hans länk ligger kvar, men det är inte alls så kul som jag trodde det skulle bli att läsa hans blogg längre:-/
Tur på ett sätt att vi har söner, men hemskt om de ska ut på stan å röja sen.
:-/Är skiträdd för överfall och att sonen som är så öppen och skojar högljutt ska dra åt sig nåns onda öga.
Nu är han 17 men är hemma med oss jämt och det är inte vi som bestämt det utan han är lite osocial IRL och tycker väl att nätvännerna är lagom.
Kramelikramar!
Jo, men faktiskt...man är livrädd för att de ska bli sönderslagna, kastade i sjön eller rånade!
Det är ett annat klimat för ungarna nu, många bär vapen fast de inte kan bre en macka själva!
På vår tid var det nävar som gällde, ok en & annan karatepinne då...nu har de riktiga vapen!
Blir de inte släppta på krogen, så skjuts det eller sticks ner ibland! Det är sinnesrubbat hur spärrarna har släppts, eller hur media bevakar det på ett annat sätt!
Sonen blev brutalt sparkad & misshandlad för ngt år sen, då var han ju plutt & är än idag...så det gräver sig ner i åldrarna något enormt!
Som tur är, så verkar det finnas normala människor i samhället, för en tjej "rädda" han. Vem vet hur det annars gått! Spark mot huvudet är INTE normalt!
Skicka en kommentar
<< Home